Hail, Ceasar! (2016)


images

Titel: Hail, Ceasar!

År: 2016

Genre: Komedi, Mystery

Längd: 109 min

Regissör: Ethan Coen & Joel Coen

Medverkande: Josh Brolin, George Clooney, Scarlett Johansson

imdb_46x22 6,9/10

I slutet av Hollywoods så kallade gyllene era får vi under en dag följa en fixare på en stor studio som råkar ut för en lång rad utmaningar att hantera.

BRÖDERNA COEN MISSLYCKAS

Precis som vad Hitchcock (2012) anspelade på så fungerar det samma sak här. Det har blivit ett återkommande tema genom åren där skådespelare spelar agerande karaktärer. Alltså verkliga skådespelare, spelar fiktiva karaktärer som är skådespelare. Jag tycker faktiskt om sådana här produktionsfilmer, studio filmer där de fiktiva karaktärer skapa något och har ett större projekt på gång. Men här imponeras det inte. Det finns ingen dragningskraft i någon av karaktärerna. Även om man har Josh Brolin, George Clooney, Scarlett Johansson, Channing Tatum och Ralph Fiennes som ska gestalta skådespelare och regissörer så fungerar det inte.

Det är tänkt att den ska fungera som en komedi, men den finns få komiska element som lyfter fram skratt eller liknande. Även om det är en sådan typ av genre så finns det inte riktigt något som berör då filmen bara figurerar på ytan.

Större delen handlar om att George Clooneys karaktär Baird Whitlock blir kidnappad av så kallade kommunister. Baird Whitlock är i filmen en stor skådespelare som medverkar i filmen Hail, Ceasar! Där hans romerske karaktär försöker finna Kristus. Huruvida om det ens inträffar är inte ens noterbart i den här filmen. Han försvinner snabbt under den första akten och större delen malar på med olika scener där Eddie Mannix (Josh Brolin) pratar med olika filmskapare. I en scen pratar han och en okänd regissör om hans familj i Malmö, vart fan kom det från? Varför han gör det framkommer det aldrig. Filmen innehåller ett sjukt långt musikalnummer med sjömansklädda män som uttrycker sig i melodi om att de aldrig kommer att få träffa någon kvinna på havet, när de ska resa iväg. Dessutom har Channing Tatums karaktär något ihop med kommunisterna som kallar sig för en studiegrupp.

I större grad är filmen rätt rörig och det finns inte riktigt en röd tråd som gör det sammanhängande och för att de ska kunna utspela sig på 1950-talet så är det extremt mycket telefonprat. Det kanske underlättar för skådespelarna och bröderna Coen men det är alltid så tråkigt när karaktärer pratar i telefon i film. Det förstör känslan av autentiskt material och det finns det lite av. Regin var medelmåttlig,  för det finns många bristfälliga element att hitta. För att tillhöra ett alster från de erfarna bröderna Coen så faller det platt och ganska hårt. Till skillnad från Fargo, No Country for Old Men eller The Big Lebowski så märks det en viss avsaknad av energi och engagemang in i roten av filmprojektet. Mycket beror på manuset, vilket bröderna också ansvarar för.

Det framkommer ju på slutet att Baird Whitlock deltog i sin egen kidnappning och att allting var en bluff. Men på slutet kommer en annan skådiskaraktär (Hobie Doyle) och hjälper Baird tillbaka till stan. Varför skulle kommunisterna vara emot studion och kidnappa en filmskådis men ändå lämna honom i ett stort hus vid en strand bara för att lämna av en av sina studiegruppsmedlemmar?  Det förklaras aldrig. Det går för enkelt för karaktärerna, de får inte direkt kämpa tillräckligt. Däremot blir George Clooney bitchslapad av Josh Brolin mot slutet.  Fotot och kamerarörelserna var lite speciella för ibland var det filmad från karaktärernas perspektiv vilket gav filmbilden ett annat djup.  Huruvida om det var bra utfört kan man diskutera vidare men det fanns i alla fall liv och rörelse i fotot.

Dessutom fanns en förbannade berättarröst, en utomstående röst som påminde om Michael Gambon. Han förverkliga l på ett obekvämt sätt som framställde huvudpersonerna till vad det var. Det blev för tydligt hur det var tänkt att filmen skulle löpa ut. Det blev som en berättelse, och det blev för tydligt. Många i den här filmen antigen är för vek som Clooney, för mycket country (Alden Ehrenreich) eller manliga och tuffa Scarlett Johansson. Den enda som gjorde ett utmärkt jobb och inte överagerade som sin karaktär eller sin karaktärs karaktär var faktiskt Ralph Fiennes som gjorde ett utmärkt jobb som filmregissören Laurence Laurentz. Dock så Clooney ut som en porslinsdocka och fick honom att kännas stel och tråkig. Josh Brolin försökte verka cool men han såg bara desperat.

Betyg 2 av 5

 

Om Mackan

Namn: Marcus Ström aka Mackan Bor i: Stockholm Intresse: Film, foto och böcker Favorit filmgenre: Action, Thriller, Äventyr Roll på MackansFilm: Recensent och redaktör Finns på Youtube, Instagram och Facebook
Galleri | Det här inlägget postades i Alla Inlägg, Betyg 2 av 5, Filmens betyg, Filmer, Filmer 2016, Genre, Komedi, Mackan's Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.