Moana (2016)


Titel: Moana

År: 2016

Genre: Animation | Komedi | Äventyr |

Längd: 107 min

Regissör: John Musker & Ron Clements

Skådespelare: Auli’i Cravalho, Dwayne Johnson, Rachel House

img_0263 7,9/10

I det forntida Oceanien i Söderhavet ger sig den skickliga seglaren Vaiana ut för att leta efter en sägenomspunnen ö. På sin fantastiska resa slår hon sig ihop med sin stora idol, den legendariske halvguden Maui, och tillsammans korsar de det öppna havet. Under den actionspäckade färden stöter de på jättelika havsvidunder, sällsamma dolda världar och uråldrig folktro.

GLÄDJERIK BERÄTTARSTIL

Moana eller den svenska varianten Vaiana, har nyligen etablerat sig på de svenska biograferna. Moana är hövdingens dotter i en liten fiktiv ögrupp, som påminner om ett forntida Hawaii. Hon är den som ska ta efter sin fader som hövding, vilket leder till att hon måste ta en hel del ansvar. Medan fadern säger att det är farligt att gå ut och resa på de stora havet, bortom revet, är det hennes farmoder som uppmanar henne att ta en grön magisk sten till halvguden Maui. Hon trotsar sin far, när ett mörker sprider sig över ön och ger sig ut på en resa, strax efter att hennes farmor har dött. Hon tar ett skepp som hennes farmor har tilldelat henne och åker ut på en omvälvande resa. När hon träffar Maui, försöker hon övertala att hjälpa henne med hennes uppdrag.  Hon är ändå fast besluten om att hon är den utvalde – det framkommer kort under filmen introduktion då hon är yngre.

Den har en unik berättarstil, som likt många av Disney andra filmer, försöker skapa annorlunda porträtt och en berättelse lämpligt för barn. För det är utan tvekan en barnfilm. Det ligger i Disneys natur att berätta om något som riktar sig till den yngre publiken. Men trots det så har den ändå en drivkraft och en styrka som är unik och känns färsk i förhållande till de övriga prinsessorna prinsberättelserna där det slutar ungefär densamma. Här romantiseras den kulturarv, som ska föreställa en gammal stam, i en fiktiv asiatisk ö värld. Disney skapar ett förtroende till tittare genom att skapa det där publikkontraktet som ständigt eftersöks av filmskaparen. Den har en humor som fungerar, även om den överdriver, på sina ställen.  Men den gör det med en känsla av trovärdighet.

Det är en vacker utstuderad film, som bottnar starkt i sina karaktärer, vilket grundar sig i hemtrevliga miljöer men likväl mörka och dystra ty det är en film med religiös ton. En ton som sätts redan i början men tar inte över för att bli distraherande eller irriterande. Ingenting slår den klassiska animation då de faktiskt animerade sina karaktärer med papper och penna och inte använda sig av datoranimering för att skapa en förgyllande miljö tillsammans med sina karaktärer. Istället när det finns animering, med hjälp av dator, skapas det verklighetstrogna karaktärer som skiljer sig inte så mycket från vår verklighet. Den är snygg animerad och kontrasten mellan den goda respektive onda sidan framställs därefter på tydliga sätt tack vare den realistiska animeringen.

Går man på bio så är det en kortfilm – Inner Workings. Den kan man även se utanför biografen. Den träffar rätt och gör det med en charm som få en på bra humör, precis innan långfilmen.

Moana är en klassisk barnsaga om mod, religion och familj som många barn kommer att gilla men hur långt räcker det?

Betyg 3 av 5

Betyg 3 av 5

[ENG REVIEW]

Om Mackan

Namn: Marcus Ström aka Mackan Bor i: Stockholm Intresse: Film, foto och böcker Favorit filmgenre: Action, Thriller, Äventyr Roll på MackansFilm: Recensent och redaktör Finns på Youtube, Instagram och Facebook
Galleri | Det här inlägget postades i Alla Inlägg, Bloggens Recensioner, Filmens betyg, Filmer, Filmrecensioner, Genre, Mackan's Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.