Hidden Figures (2016)


MV5BMjQxOTkxODUyN15BMl5BanBnXkFtZTgwNTU3NTM3OTE@._V1_UY1200_CR90,0,630,1200_AL_

Titel: Hidden Figures

År: 2016

Genre: Biografi | Drama | Historik

Längd:127 min

Regissör: Theodore Melfi

Medverkande: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe

imdb_46x22 7,9/10 

Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson var tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA sitt självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer att drömma stort.

VÄLDIGT INSPIRERANDE

Detta är en film som jag har längtat till, då jag älskar filmer som utspelar sig på 50-60 talet. Politikern var inte bra, men jag älskar utseendet och texturen dem årtionden hade. Saker, såsom bilar och klädsel, har sin egna visuella stil. Man behöver bara kolla på miljön och personernas klädsel för att känna igen sig. I den här filmen, får man se ett bra exempel på den fula sidan av 60-talet. Där då folk antigen blir förtryckta, får inte det igenkännandet de förtjänar, eller båda.

Manuset är en adaption av en bok med samma namn. Vilket också är baserad på en sann historia, som fokuserar sig på dem här tre kvinnorna, Katherine, Dorothy och Mary. Alla tre karaktär är unika och starka på sina egna sett, antigen utåt eller inåt. På grund av deras hudfärg och den dåvarande politikern fick de kämpa väldigt hårt för att ens någon likhet till vanliga liv. Manuset är väldigt bra enligt mig, och mycket det tack vare konstrasten mellan filmens politik och vetenskap. Forskarna på NASA vill åstadkomma något, men kan inte, då segregeringen inte låter dem att använda de smarta kvinnorna i kontoret för färgade. Man får en klar bild av filmens budskap, då man verkligen få se hur dumt det är med att dela upp samhället efter etniciteter. Vi är alla människor, och som man kan se, skulle NASA inte ha klarat sig om segregationen fortsatte. Karaktärerna är starka och man finner kontakt med dem. En av de bästa manuskripten hittills, som verkligen får mig att vilja läsa boken den är baserad på. Det enda jag skulle kunna klaga på, är att dialogen ibland är för långutdragen. Alltså det kan ske att dem går runt själva huvudämnet i dialogen lite för mycket, istället för att gå rakt på sak. I vissa scener hade de passat bättre att karaktärerna sa direkt vad de ville.

Skådespelarna gjorde ett utmärkt jobb, och hjälpte verkligen till med att sälja in filmens koncept. Taraji P. Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe var helt klart de bästa. Alla tre gick verkligen in i deras roller, och jag tycker att de borde få mer erkännande för deras roller, och hur de framställde dem. Resten av skådespelarna gjorde också ifrån sig väldigt bra, men det var medelmåttigt. Inte dåligt, men inte helt imponerade heller. Jim Parson (även känd som Sheldon, från Big Bang Theory) var med och spelade en forskare. Han var som sagt bra, men det kändes inte som han gick fullt ut. Det kan nog bero på för karaktären känns inte helt olikt Sheldon. Det är svårt att förklara, men det kändes inte som en ny spännande karaktären. Han börjar verkligen bli rollplacerad i den typiska nörd-forskarrollen. Hur som helst, var det kul att se honom i den här filmen, men karriärmässigt borde han hålla sig borta från sådan roller.

Om man avslutningsvis går in på produktionen bakom filmen, var scenografi helt okej. Kontrasterna emellan de lätt tonade färgerna var imponerade och gav en 60-tals känsla. Strategisk imponerade regi, och allmänt bra berättarstruktur överlag. Detta är en rekommendation.

betyg 4 av 5

English Review

Galleri | Det här inlägget postades i 2016, Alla Inlägg, Biografi, Bloggens Recensioner, Drama, Filmer, Historisk, Inlägg, Richie's inlägg, Richie's Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.